söndag 4 april 2010

Another part

Tror inte jag har lagt in denna delen (osynliga tårar) O.O
Annars går väl inte jorden under :D

Juste en låt för idag, tyckte den passade till texten så sätt på innan ni läser ( om ni nu har någon avsikt för det)

Evanescence - Hello

Han läser mina tankar och sitter snart tätt intill mig.
Händerna håller hårt om min tunna rygg.
Snälla kvider jag.
Men jag vet att böner och knäböj inte kommer leda någonvart.
Jag inser på sekunden att livet håller på att ta en radikal vänding.
Han ser, jag förstår.
Magen imellan skapar en mur får hög för hans synfält.
Eliminerande älskar jag med honom, tar in varje uns av kärlek.
Hjärtat smulas bedrövande.
Allt går så fort, men inget tjänar något till att stanna kvar i gamla spår.
Vi vet att det är dags.
Han glider in en sista gång, viskar hur mycket han älskar mig.
Vi skådar upp i taket.
Jag i hans famn, smeker så som jag alltid gör en gång för alla.
Men forsarna stannar långt inne.
Granen vippar skyggt av brisarna från norr.
En man syns ute på gatan.
En liten tax drar ivrigt i ett läderkoppel.
Hans kroppsspråk utstrålar ett lugn.
Kransen runt huvudet blåser lika lätt som barren
Jag öppnar fönstret, in ringlar flingorna med kylan i släptåg.
Lukten av skog och vinter får mig attt rysa.
Men de senaste dagarna har jag insett något.
Förstått det jag har förnekat så länge.
Jag måste stå på mina egna ben, andas med egen luft.
Snart kommer jag vara den som ska ta hand om ett barn.
Måste ur skuggan, för Nickolas faller och snart kommer jag att begravas i fotspåren om jag inte ändrar rikting.
Solen reser sig sakta över skogen, mannen försvinner runt kröken.
Hunden faller i sömn, snusar sina sista andetag.
Tiden går så fort, innan vi hinner se tillbaka är allting borta.
Svalan flyger den sista rundan runt sjön
Kaffet i muggen sinar, dunstar, i en omöjlighet att återvända.

Detta är inte längre mitt hem, rakvattens lukten tillhör nu en fallerad bit i mitt hjärta
Den här gången skakar han inte av vällust.
Orden stannar inne i den trygga vrån.
Men vrån är urhålkad.
Inte littelär har lämnat sitt spår.
Barnet har inte förstört våran kärlek, det kan jag säga klart.
Fast jag bara önskat att allt skulle vara annorlunda.
För även om kreaturen i dagsläget bara är ett foster så är det en vägledare som kommer att rädda mig.Jag vrider mig ur hans grepp och går fram till stereon.Jag sätter på plattan som ligger på hallbordet.
Plattan som vi älskar.
Den vi uttryckte våran kärlek med för första gången.
Hade till inflyttningfesten, snurrandes om och om igen ända tills gästerna började lämna.
Den har varit med i varje etapp av vårat samliv.
Jag öppnar motvilligt gaderoben och lägger ner ett flertal plagg.
Endast en resväska väntar i hallen när packningen är klar.
Skivan rullar den sista tracken.
Let us dance with partyhats and unicorns in the car to Las Vegas.
Den sista kyssen är redan kysst, det slugiltiga avskedet redan sagt.
Bilen tutar nerifrån gatan.Han sitter på sängen med synen på mig.
Resväskan lyfter från golvet.
Dörren trycks igen.
Man hör vagt musiken innifrån lägenheten.
Det signalerar igen från gatan.
Jag tar ett djupt andetag och lämnar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar