måndag 5 april 2010

Rött silke

Kärleken sveper sig som rött silke.
Som två barn hoppar vi, hand i hand längs storgatan.
Mellan block, gatstenar och luft,
Ingen vill att det ska ta slut, men varför gör det då det?
Vi låter det rinna igenom fingrarna, glida ur vårat medvetande.
Så när regnet och åskan slår till, tänk på det röda silket i sensommaren.
Din hand i min.
Ditt leende mot mitt.
När vårar läppar möts löses alla världens kriser.
Om så bara för några sekunder är vi oövervinnliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar