Tiden är för kort, dagarna för få.
Snart ska man tillbaka, tillbaka till en annan värld.
Det är här jag mår som bäst, det är här jag känner mig älskad och trygg.
En stor del av mig finns där uppe, många som betyder mycket och inte alldra minst min mamma.
Men jag kan inte hjälpa att känna denna känslan, jag vet inte hur länge det kommer dröja tills nästa gång vilket skrämmer mig.
Jag har en helt underbar sommar att se fram emot, men detta äter mig inifrån.
Tiden är inte tillräcklig, jag behöver mer, mycket mer.
Ångest, dåligt samvete, saknad och otillräcklihet.
Nu är jag här, borde fira och njuta av tiden som är given
Äten inifrån, slukad utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar