I en värld av blindhet

Alltså fick höra det sämsta argumentet någonsin av en klasskompis häromdagen.
''Men då äter du ju upp djurens mat''

Han har inte vetat att jag är vegetarian vilket jag har varit ett bra tag nu.
Mjo 2 år sedan jag slutade äta kött, över ett halvår sedan jag slutade med fisk och nästan helt med mjölk och ägg.
Man kan se det som en begränsning eller möjlighet
Mina anledningar till att tog första steget har jag inte riktigt något svar på.
Men det blev en ganska självklar övergång eftersom mina föräldrar inte äter kött.
Svaren blev allt tydligare med tiden och idag kan jag säga att det är något av det bästa jag gjort.
Nu är det så självklart, något som jag är väldigt stolt över.
Med gott samvete har jag klivit mitt steg ut ur denna konsumtionen.

All denna uppodlingen av fiskar, utfiskning och hemska förhållanden.
Flådda grisar, levande plockade gåsar och otroligt många plågade djur som får stå för människans agerande.

Lathet, blindhet och ständigt förnekande.
Har man egentligen inte rätten till att säga hur grisarna torteras när folket sitter med sina fettdrypande baconbitar på tallrikarna.
Vem sätter gränsen?

Har grisen inte lika stor rätt till rättvisa som den som bespisar dess kvarlevor?
Om man gör det utses man till en martyr och stöts bort.
Jag säger inte att alla borde bli vegetarianer/veganer plötsligt men alla kan göra sin del.

Det finns ett val, alla kan dra strå i stacken.
Välja närproducerat, granska det livsmedel man köper, välja ekologiskt, helt enkelt tänka en gång extra för djuren.
Djuren tar inte bara stryk utan även miljön och världen.

Jag är ingen ängel och påstår mig inte vara det, men en början är det.
Jag har valt att inte äta direkt animaliska produkter och livsmedel, avstår från pälsindustrin som jag anser fruktansvärd och undviker skinn.
Borde tänka mycket mer på vilken kosmetika jag köper, skönhetsprodukter mm.
Inom den delen är det ju väldigt mycket djurtester och innehåll från djur.
Det är så lätt att inte se, så lätt att blunda.
Det som inte syns, det finns inte, så ser lite samhällets ideologi ut enligt mig.
Bortskämda skandinaver och européer överlag.
Vi växer under förhållanden där man kan välja att inte se utan att behöva ta något som kallas konsekvenser.
Det är så mycket lättare att blunda än att se.
Så dö än att leva men det väljer vi inte, vad är då skillnaden?