Asmys dag med kusiner, farmor och Cia på grönan.
Fast vädret var inte direkt att hylla, men allt kan ju inte vara perfa!
Jag har tänkt på det, kortet stämde så väl...
Jag sönder analyserar gärna saker, men det är inte lätt att bara släppa.
Alltid tiotusen tankar i huvudet jag söker något slags svar på.
Tänker på den där dagen för snart tre månader sedan.
Så absurt, hela situationen, nä jag visste nog varken in eller ut.
Jag känner mig så stolt över att jag faktiskt tog mig över tröskeln, men kanske var det en för många.
Med mig har jag tagit både gott och ont.
Jag har aldrig mått dåligt över det och tänker inte särskilt mycket på det.
Men svar vill jag ha, något omöjligt eftersom det inte existerar något sådant.
Kanske vill man bara ha en sista bekräftelse för att sedan kunna släppa med både själ och kropp.
Det fanns aldrig något, det visste jag redan från början, konstigt nog.
En erfarenhet rikare i jakten på och evig lycka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar