Någon

Det var dumt, patetiskt, destruktivt och kanske bara rent utav korkat.
Att ge bort sig själv till allt och alla, bara för att för en gångs skull vara något.
Så trött på att vara det förutsägbara.
Behövde inte säga något innan svaret uppenbarat.
Glappen mellan de olika delarna blev allt större, vilsen i en främmande värld.
Det syntes inte, bara jag kunde leta upp biten inom mig för att ta tillbaka det som en gång varit.
Det gjorde jag men på vägen tog jag med mig mer än jag kunnat drömma om.
Det handlade inte om att må dåligt och få sympati, det var något helt annat, det är det fortfarande