Här sitter jag med 100 fönster uppe och musik som alltid på.
Lyssnar på Veronica Maggio, hon har fan några riktigt bra låtar.
Fick en tanke om mänskligt djup igår som faktiskt verkligen slog mig.
Vad är det egentligen?
Det är ju en tolkningsfråga men den fascinerar mig.
Livet kommer aldrig till att vara det samma.
Ständigt utsätts vi för förändringar, varje dag kommer nya utmaningar.
Kan man klara allt med innre styrka?
Sedan urminnes tider har vi letat efter svar och trygghet i ovan.
Relgionen sköljer med sina vågor över atlanten.
Över horisonten ser vi önskedrömmarna, Ilusionerna om en annan värld.
Djup?
Mänskligt djup skiljer sig i var mans tankar.
Vad är det i grund och botten?
Att kunna rabbla upp 225 termer ur en vetenskapsbok och kunna memorera allt i minsta detalj?
Att ha en inre styrka, att vara obräcklig med empati och genuitet?
Kunna erövra en värld med endast en oktav, få staden att stanna upp för att följa sin härskare?
Eller handlar det bara om att leva upp till samhällets normer och krav?
Att vara en anständig medmänniska som gör det som är förutsagt?
Enligt mig så stannar svaret på innre styrka, men hur och varför?
För att kunna ta sig igenom livet i ett stycke är det ett krav men kraften är ju olika stark.
Att gå till grund och botten med problemen, vara villig att förändras och släppa gammla normer, för att sedan ta sig upp med ödmjukhet för sina medmänniskor.
Att fortfarande vara foglig när livet tar en vändning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar